knutarna

Idag var det hundutställning och det innebar en lång väntan. Det var Mitzies andra utställning men min debut att visa upp. Det gick bra, min klass var först och vi fick hederspris och excellent och vann den klassen vilket resulterade att hon blev bäst i rasen. Efter det var det bara invänta finalen, typ fem timmar senare så vi åkte hem och det blev serietittande på HTGAWM för min del. Finalen gick väl bra den med, Mitzie sprang fint och slutade på en tredjeplats i best in show. Vi tränar vidare inför nästa utställning och att ställa upp är enligt mig det jag eller vi måste träna mest på.

Typ en månad sedan sist och tiden rullar på och jag hänger inte alls med, står mest och stampar och är allmänt less. Tycker det varit väldigt oklart på många områden nu den senaste tiden och jag blir inte klok någonstans. Nu blir det bara ett recap av vad som hänt senaste veckorna.

Stallet har varit lite oklart eller väldigt oklart, förstår inte riktigt hur allt fungerar nu. Ena veckan red jag Kupido och nästa vecka hade jag fått en annan då han hade varit knasig på en tidigare lektion den dagen och skulle kollas upp, det blev ytterligare en vecka utan K och jag red istället Lagos dessa två gånger och sedan förra onsdagen var jag tillbaka på K igen. Jag måste väl ändå ha haft tillräckligt med otur med tävlandet, eftersom K skulle kollas upp så kom inte ens tanken på att tävla för syrran körde på RIck. Det är självfallet tråkigt att stå över men jag hoppas verkligen att det vänder snart. Istället fick man agera stallskötare och funktionär, inte lika roligt om ni frågar mig. Bortsett från allt det här så har planerna med nyhästarna tagit en ny vändning också. Det är inte knutarna som rider dessa utan vi får se när det kommer in till verksamheten. Det är väldigt lite stall just nu men samtidigt så kan man fokusera på plugget och jobba så mycket man kan istället. 

Blev en promenad med Mitzie som en start för dagen och när hon lagt sig och sov så blev det plugg, fixade de sista inför seminariumet. Lite punkter på opponeringen och sen en sammanfattande presentation av ens egna arbete, snabbt och enkelt. Seminarium som höll på till fyra och jag överlevde, lika hemskt varje gång också blir det en repris nästa vecka. Eftermiddagen spenderades mest i soffan men det tycks jag förtjäna. Fick nyss reda på att jag fått en  praktikplats tilldelad i april och det är ju typ snart. Det är väldigt mycket nu i skolan så jag måste växla upp från och med imorgon men först väntas jobb.

Det var ett par dagar sedan sist. Mitzie är drygt sex månader nu och tiden går otroligt fort. Skolarbetet har legat på axlarna hela veckan och fick ett ämne och förstod inte riktigt hur vi skulle få ihop det men ska försöka bli klar helt med detta PM/case helst innan helgen är slut så man kan plugga till tenta som vi har till veckan. Deadline var idag vid tre och tycker det fortfarande är konstigt att man får reda på saker så sent. Man ska läsa andras arbeten och då vill man ju också ha tid att göra det, är inte det självklart. På eftermiddagen var det stall och nu har de två nya hästarna flyttat in i stallet och nu till helgen är tanken att vi ska börja rida dem. Dagens ridpass blev lite enklare hoppning och jag hade svårt med att hitta ett bra tempo.

     

Mitzie blir ett halvt år idag!

Nu får det räcka med snö, idag har det bara varit jobb först och främst. Påväg hem från jobbet så snöade det, bilen hade ett lager. Det blev en sväng till mormor innan stallet och snön fortsatte att falla, höll inte på ta oss ifrån stallet då det inte var skottat men vi lyckades med lite puttning. Ridpasset gick sämre och sämre, hade inte direkt någon vidare känsla på bommarna idag. Tyckte han kändes bra till en början men väldigt seg, inte direkt någon framåtbjudning. Sen blev allt bara kaos tycker jag och tänker att jag försöker glömma det där.

En sak efter den andra, började dagen med en dugga för att sedan jobba och på kvällen blev det hockey. Fyra diskussionsfrågorna och jag håller tummarna. Hockeyn gick inge vidare, det blev förlust mot HV71.

En tre timmars dugga eller tenta väntas imorgon och vet inte direkt vad jag ska ha pluggat på så det har väl inte varit mer än att kolla igenom anteckningarna typ. Så här kvällen innan så förstår man att de jag kan, det kan jag. 

Igår var det dressyr KM och jag hade en bra inställning och jag trodde på att oss, dvs att K skulle ha mognat på sig efter senaste dressyrtävlingen. Jag trodde faktiskt att vi skulle vara med och tävla om en placering även om jag hade uteslutat vinsten men en placeringen skulle inte ha varit omöjlig, förutsatt att K hade gjort samma program. Han hade ett eget det här året tyvärr och hade jag vetat det hade jag avstått. Red fram honom i god tid, han kändes lite mesig vid dörrarna men i ridningen så blev han bättre och han hade fokus. Inge byten eller något slams från hans sida och jag var fokuserad och kände mig ändå relativt lugn. Tänkte att vi behövde bara göra vårt bästa och tänka positivt, att iår sköter han sig. Inne på banan kändes han lugn till en början, jag red runt i båda varven innan jag fick startsignal. Så fort jag fick startsignal och jag ska rida upp känner jag hur han spänner sig och vill inte gå framåt. Vänder upp och hälsar, vi är igång och andra momentet är snett i genom, vi kommer halvvägs men när vi kommer till andra halvan av ridhuset så hoppar han iväg och backar typ till domaren. Gick in på snett igenom och försökte avsluta med det vi börjat med. Jag försökte verkligen ta tid på mig för att få honom i fokus igen men det var lättare sagt än gjort. Ni kan tänka hur han höll på resterande av programmet, vet inte vad som försiggick i hans huvud, skulle mer än gärna vilja veta. Hann tänka ungefär tre gånger på att bara lämna men samtidigt ville jag inte att han skulle lämna banan när han inte sköter sig. Mot slutet la han faktiskt av med dumheterna och det var väl då han fick hovarna på marken igen så är glad att jag utförde det även om det var min absolut sämsta dressyrtävling. En otroligt spänd Kupido var det på banan och jag försökte hålla mig lugn. Visste verkligen inte om jag skulle skratta eller gråta efteråt, så besviken för jag vet att han kan bete sig även om jag vet att han kan dumma sig. Just nu har jag fått nog med dressyrtävlandet för mig och Kupido. 

Som vi väntat på att KM ska äga rum, i över ett år eftersom det inte arrangerades något klubbmästerskap på hela 2018. Riktigt varför vet jag inte men förr har det alltid varit i november och nu är det i mars, ifall det blev nå strul för det bytt månad, vad vet jag. Idag var det iallafall hoppning som gällde och började med att bygga bana när man kom till stallet för att sedan hämta in hästen och borstade klart honom och fixade iordning allt. Hade tagit med mig schabrak men det sket sig när de byter utrustning mellan hästarna, trodde jag skulle ha svarta stigbyglar men de hade man inte längre så Kupido fick ha det han hade fått helt enkelt. Det är ju inte direkt så att outfiten avgör hur bra man rider men ville inte direkt ha rött schabrak och blåa stigbyglar, det avstod jag. Kolla lite på det lägre klasserna innan det var dags att sadla och rida fram allteftersom. På framhoppningen hoppade Kupido ändå bra men han var på och rann iväg lite, vilket är lite både och. Visst vill man att han ska ha framåtbjudning men i rimlig mängd, vill inte att han bara ska sticka i samband med hindrena. Lite mesig var han ju självfallet också, inga problem att ta oss igenom dörrarna denna gång men dörrarna var däremot livsfarlig att rida förbi väl därinne. Inne på banan var han också väldigt på hugget och kan erkänna att det var väl jag med, så antar att vi smittar av varandra. Rundan var väl hyfsad ändå och felfria i både grunden och omhoppningen vilket gav oss en tredjeplats med syrran precis bakom mig med en sekund kanske. Nu i efterhand tänker man sig att man skulle ha satsat lite mer på svängarna för att fått en bättre placering samtidigt som jag vet att det alltid brukar vara en bom i backen med mig och Kupido. Jag är glad att vi var felfria även om jag hade hoppats på en bättre placering eftersom att det är hoppningen som är vår gren. Morgondagen känns lite mer av en utmaning för oss men jag hoppas att han har mognat på sig för det har bokstavligen alltid varit något som gjort honom stressad när vi tävlat dressyr. Spänd är vad K brukar vara där och då och han gör byten huller om buller eller bara studsar hit och dit. Hos mig själv så kräver jag endast att jag gör mitt bästa och försöker att behålla lugnet men målet vi har är ändå att ta en av placeringarna, vi siktar mot förstaplatsen även om det skulle krävas ett mirakel. Att slå mitt personbästa hade ju också varit något men åtminstonde ett nytt personbästa för mig med Kupido då jag har mitt personbästa med en annan häst.

Det har gått ett par dagar och denna vecka har det varit både jobb och skola. Måndag var det skola hela dagen, tisdag var det skola förmiddag och sen jobb direkt efter skolan. På jobbet blev det semlor eftersom det var självaste fettisdagen. Efter jobbet eller på kvällen blev det hockey med Elin, Timrå mot Örebro och det blev ytterligare en förlust. Idag var det jobb hela dagen och sedan stall efter jobbet. Sista ridpasset innan helgens klubbmästerskap och det kändes så mycket bättre idag. Fick hoppa och känna på hästarna lite inför helgen vilket behövdes och K var sig själv denna gång. Red fram självständigt och sen så fick vi komma över några små bockar och sedan blev det, korta banor och avslutade med en liten längre bana med lite varierande höjder.  K kändes bra, han lyssnar kanske lite för bra ibland så jag måste bara försöka göra lite mindre hjälper. Skulle inte påstå att han var så het trots att han suger tag i hindrena men det tycker jag bara är bra. Hoppas vi håller nerverna i styr och att bommarna får ligga kvar. Det är möjligt att man kammar hem något pris bara vi gör det vi ska göra samt har turen på vår sida.

Det är helg och denna vecka har ju bara varit sämst. Dagarna bara rullar iväg och jag hänger inte riktigt med, minns knappt vad jag gjort i veckan typ. Skolan är inte rolig alls utan satt och stress skrev ett dygn innan deadline och resultatet blev sämst om jag ska beskriva det med ett ord. Utöver det har det varit jobb i måndags och torsdags på bv. I onsdags var man till stallet och vi hade lite markarbete, några sockerbitshinder och vi i gruppen trodde vi skulle få hoppa denna vecka eftersom vi inte gjorde det förra. Kupido kändes rätt bra och med det sagt, till en början var han väldigt spänd och tog tid att lossa honom. Han var faktiskt lite av en fjant i onsdags, han reagera på det han hade chansen till att reagera på.  I torsdags, alltså igår var det hockey och det gick ju dåligt därmed men man vinner inga matcher när man inte gör mål. Avslutade med att ramla i trappen på väg hem, benen bara vek sig på något sätt och tur man fick tag i räcket för det gjorde bra ont. När man la sig hade man en fin svullnad på smalbenet och ett tretal blåmärken men det lär ju gå över. Är man klantig så är man. Idag var det seminarium på skolan, det är avklarat och det är jag glad för kan jag lova, usch vad jag ogillar seminarium.