knutarna

Igår var det dressyr KM och jag hade en bra inställning och jag trodde på att oss, dvs att K skulle ha mognat på sig efter senaste dressyrtävlingen. Jag trodde faktiskt att vi skulle vara med och tävla om en placering även om jag hade uteslutat vinsten men en placeringen skulle inte ha varit omöjlig, förutsatt att K hade gjort samma program. Han hade ett eget det här året tyvärr och hade jag vetat det hade jag avstått. Red fram honom i god tid, han kändes lite mesig vid dörrarna men i ridningen så blev han bättre och han hade fokus. Inge byten eller något slams från hans sida och jag var fokuserad och kände mig ändå relativt lugn. Tänkte att vi behövde bara göra vårt bästa och tänka positivt, att iår sköter han sig. Inne på banan kändes han lugn till en början, jag red runt i båda varven innan jag fick startsignal. Så fort jag fick startsignal och jag ska rida upp känner jag hur han spänner sig och vill inte gå framåt. Vänder upp och hälsar, vi är igång och andra momentet är snett i genom, vi kommer halvvägs men när vi kommer till andra halvan av ridhuset så hoppar han iväg och backar typ till domaren. Gick in på snett igenom och försökte avsluta med det vi börjat med. Jag försökte verkligen ta tid på mig för att få honom i fokus igen men det var lättare sagt än gjort. Ni kan tänka hur han höll på resterande av programmet, vet inte vad som försiggick i hans huvud, skulle mer än gärna vilja veta. Hann tänka ungefär tre gånger på att bara lämna men samtidigt ville jag inte att han skulle lämna banan när han inte sköter sig. Mot slutet la han faktiskt av med dumheterna och det var väl då han fick hovarna på marken igen så är glad att jag utförde det även om det var min absolut sämsta dressyrtävling. En otroligt spänd Kupido var det på banan och jag försökte hålla mig lugn. Visste verkligen inte om jag skulle skratta eller gråta efteråt, så besviken för jag vet att han kan bete sig även om jag vet att han kan dumma sig. Just nu har jag fått nog med dressyrtävlandet för mig och Kupido.