knutarna

Igår var jag och syrran precis som jag skrev igår, vi var och hälsade på min fyrbente kompis som flyttade från ridstadion (privatstallet) i mitten på december förra året. Som jag saknat honom så det var ett kärt återseende och härligt att få klappa och krama om den underbara men speciella individ. Finns faktiskt ingen annan häst som honom, han är fantastisk på många sätt men har väl precis som vilken annan individ några så kallade mindre bra egenskaper. Jag tycker om honom lika mycket nu som då, det här här en snäll kille som älskar att använda hjärnan och vara ute i naturen. Det var riktigt kul att möta hans blick och höra honom på något sätt att säga hej, att känner han igen mig. Han kom gående emot oss precis som han brukade göra på stallet. Han såg ut att leva livet och han älskar verkligen att vara ute i naturen och kompisar att busa med hade han också, nog för att han kan roa sig själv. Härligt att se honom igen och lär inte vara sista gången jag hälsar på honom. Jag tyckte att det hade gått alldeles för lång tid innan igår men det har varit annat som gjort att besöket till honom dragit ut på tiden. Jag vet iallafall att han mår toppen och han njuter av livet precis som han bör göra, älskar denna gula underbara ponnyhästen som gjort mina dagar enormt rolig. Ingen dag var den andra lik och det var roligt att jobba med en sådan individ som har en strak vilja och vet vad han vill.