knutarna

Det har nu gått två månader sedan den där speciella fina gula ponnyhästen med den långa sagomanen flyttade och ja precis, det är Avalon jag syftar på. Gud vad jag saknar tiden i stallet som jag fick tillbringa med honom och han med mig, så mycket skojigheter. Gillar den här individen enormt mycket, en speciell häst med mycket personlighet och stor vilja. Han lärde mig en hel del om bland annat att man måste vara öppensinnad, kreativ när man rider honom och hela tiden få honom att tycka det är kul annars så blev man ståendes. Det gäller ju alla hästar, man måste se till att man byter övning innan det har tröttnat och det lärde man sig snabbt. Vi blev kompisar han och jag, vi kompromissa en del och vi kunde busa tillsammans och vi kunde sköta oss tillsammans och nej egentligen var han ingen buse även om många tyckas tro det. Ingen dag var den andra lik, humöret kunde ändras från en sekund till en annan och han älskar att få prova nya saker. Jag ska åka och hälsa på honom inom snar framtid, igen för det var ett bra tag sedan jag träffade honom. Först måste jag bara känna att jag blivit fullt frisk igen. Hostan är nästintill borta, fortfarande lite snorig och orken blir bara bättre och bättre så snart så.