28 augusti 2017
Två månader har gått sedan jag fick träffa finaste Maestro igen och det hade gått mer än 2 år sedan jag sa hej då till honom, underbart att få se och krama om honom. Jag har eller hade länge sagt att jag vill åka och träffa Maestro, åker jag söderut så är det ett måste typ. Det är precis söderut vi åkte i slutet av augusti. Tanken var först att vi skulle åka på liseberg men det var stängt så vi ändrade planen och tänkte bara köra på Ullared istället. Lyckades jag prata till mig att vi skulle åka och hälsa på Maestro där han står nu, i Västerhaninge. Pratade om det i flera veckor innan vi skulle åka men det verkade långt borta, mitt pratande om att det skulle bli verklighet fanns inte i mitt huvud. När vi hade nått en destination i Eskilstuna var jag tvungen att fråga ännu en gång men tänkte att jag måste dubbelkolla så att både Maestro och Aron står där fortfarande. Skrev till ena tjejen jag haft kontakt med och fråga om hästarna fortfarande stod kvar vilket dem gjorde och nu fick jag ett glädjande svar. Då var det klart, vi bestämde oss att åka dit och träffa dem, ett måste från min sida iallafall. Det blir sällan att man kan åka på någon semester när man jobbar hela sommaren och när man ändå nästan har vägarna förbi, den omvägen var värd att ta för det här besöket. Man får ta dem chanser man får och trippen dit var mitt humör på topp, så glad och pricken över i:et kom när jag såg Maestro i boxen.
När vi kom fram till Blåkulla så gick vi in i ridskolestallet och sedan kom vi till storhästarna och rakt där man går in och till höger står en box och i den står Maestro. Den fina underbara hästen som för ett par år sedan stod på vår ridskola, han stod hos oss 2014/2015. Den där hästen man spenderade varje dag med när han kom till ridskolan och han var en charmerande häst. Det var något speciellt med honom och det var en häst jag fäste mig vid, en av de hästar som lämnat ett stort avtryck hos mig. Jag är så glad att jag att jag tagit mig tid till att hitta honom efter att han lämnade ridskolan. Jag har lyckats haft kontakt med en hel del som Maestro har varit och lämnat fotspår hos, bland annat uppfödaren som kontaktade mig och ägaren som han var oss innan fann jag och därefter hamnade M på den nuvarande ridskolan. Nu är han en favorit som många har och vilken tur de har som får vara en del av hans vardag tänkter jag genast. Vi fortsatte iallafall in till stallet men vi såg dock aldrig Aron men det fanns en anledning till varför vi inte såg honom, han stod i ett privatstall. Vi fick höra om upplägget om Aron, det var lite annorlunda gentemot Maestro och vi önskar hästarna en god fortsättning. Det blev rätt mycket prat men också mycket gos med hästarna och några enstaka bilder, tycker alltid i efter hand att jag knäpper för lite bilder. Sedan vill man ju ha fina bilder också men alla på Maestro är fin säg.
