Sanningen.
Man vaknar upp och det är dag 1 av 2017 klubbmästerskap, idag var det dressyren som stod på schemat. Skulle inte påstå att jag var taggad till att rida men samtidigt tänkte jag att det kanske var en bra sak, att nerverna är i styr och att jag lättare slappnar av inne på banan. Mitt mål idag var att ha en bättre känsla efter min ritt än vad jag hade sist jag tävlade Kupido i dressyr men det kan jag redan nu säga att det har jag inte. När jag red fram försökte jag jobba honom lång och låg dessutom få honom rund och avslappnad. När vi kom in på banan så tänkte jag att jag rider förbi domaren och fortsatte trava runt, kom till andra hörnet där Kupido blir rädd för en mörkare fläck i ridhuset. Red förbi igen för att han skulle komma ut i hörnet och sen börjar jag galoppera och han flyger iväg på tvären och vill inte gå ute vid spåret. När jag galopperar på volten flyter/studsar fram mellan höger- samt vänstergalopp, det blir ett flertal byten. Försöker rida mot spåret men han bara bestämde sig för att inte gå utan vi kommer bara bakåt, han ryggare bak. När vi sedan får startsignal är han som en tickande bomb att sitta på men försöker prata med honom lite tyst under ritten för att han ska lugna sig. Det som jag kände mig nöjd över i denna ritt var framförallt mellantraven på diagonalerna. Han fick steg från spöket eller spökena han såg, det var det positiva med att han flög iväg och gjorde som han gjorde. Däremot var det allt svårare att få honom avslappnad och ner på jorden igen.
Något gjorde vi rätt för att vi lyckades skrapa ihop över 60% vilket ledde till att Kupido kammande hem tredje platsen och det får jag vara nöjd över för det var inte så här jag tänkt att det skulle gå. Min plan sket sig och det enda jag ville ha var en ritt jag kunde vara nöjd över och det kan jag inte riktigt säga att jag är men vi får ta nya tag. Det Kupido gör blir jag knappt förvånad över längre och jag tar med mig de bra bitarna och tränar vidare. Man får komma ihåg att det finns en sanning bakom varje resultat, du kan rida bra trots att det inte visar genom att bli placerad på samma sätt som det kan vara tvärt om men på något sätt är man väl ändå värd det, det är vägen dit som är olika. Prestationen visas inte alltid i resultatet eller snarare om man kollar placeringen men vissa gånger kanske jag fastnar på det dåliga och ritten kanske inte var så dålig som den där och då kändes som.
Kommentarer
Trackback
