knutarna

Det har gått två veckor och jag har fortfarande inte publiserat detta inlägg, det var tisdagen den 9:onde maj då jag kom in i entrén och fick höra det sorgliga. En trogen ridskolehäst som stått på ridskolan i nästan tio års tid har tyvärr fått somna in. Att få höra detta fick mig nästan till tårar, det dyker upp ett och ett annat minnen som jag delat med just honom, det är lektioner som igångsättningar. Har insett att man har en och en annan koppling till nästan varje häst som står i stallet, det har stått här så länge och även om det inte är den här hästen man gillar/gillat lite extra så känns det. Det finns många som har en plats i mitt hjärta och det är klart eftersom jag spenderar min mesta fritid på stallet, har ridit här sedan 15 år tillbaka, sedan jag var fem år gammal började jag rida på ridskolan. Frasse var en fantastisk ridskolehäst som hade hjärtat på rätt ställe och lärt många elever rida. Han hade cancer, blodcancer för att vara mer exakt och det är aldrig roligt när djuren lämnar oss.