knutarna

När vi väl kom upp till stallet så fick vi höra att vi skulle skutta litegranna och vem blir inte glad över att höra detta. Så hoppsugen som jag var och fortfarande är. Ridpasset gick väl sisådär, jag blev lite lurad skulle man kunna säga. Vi red fram lite självständigt innan Pia drog in oss på volterna där vi fick jobba lite övergångar, flyttade in samt ut på större/mindre volter. Framridningen eller första halvtimmen gick verkligen hur bra som helst. Kupido lyssna och verkade alert och jag tyckte jag fick honom lösgjord men när vi skulle komma på bommarna så bara dog han av. Det kanske var jag som sluta red men det var som att han blev en helt annan häst och plötsligt kände jag att bakbenen inte alls hängde med riktigt. Vi fick göra om och göra rätt, men vad lurad man kan bli men vi fortsatte göra små banor och rätt var det var så fick Kupido krut som bara den. Då ville han nästan bara springa och ta ett språng över allt tror jag, då fick jag istället ta tillbaka honom efter varje och vi avslutade ridpasset på ett mycket bra sätt. Det var ett givande pass och jag märkte vad mycket Kupido förändrades under ridpasset och det blev lite strul i mitten av ridpasset men det är bra att sånt kommer fram det med. Det känns kanske som att det går för lång tid mellan gångerna och jag rider ju bara honom en gång i veckan men vi kämpar på. Vi måste ju ladda inför nästa hopptävling.