knutarna

En vecka utan Avalon och varje dag när jag kommer till stallet ser jag hans tomma box, det känns väldigt tomt utan att ha honom på ridstadion. Trots att jag inte har en häst att rida så blir det lika mycket stall ändå men betydligt mindre ridning, framförallt för min del och det är klart att det känns väldigt tomt att inte rida och ta hand om A. Min buskompis är inte kvar här fast tänk vilken rolig tid vi fick tillsammans, så glad att jag fått lära känna en häst med så stor personlighet och egen vilja. Han verkar trivas i det nya stallet och det är verkligen a och o. Dagarna som gått sen A åkte, har jag istället fått spendera bara med Boye och syrran, vi har nu blivit en trio nu när Avalon lämnat. Jag har ridit ett halvt pass på Boye utöver ett ridpass med Kupido men känner väl lite att det är Madicken som har Boye. Varför ska hon behöva stå över för att jag inte har någon häst men får låna honom om jag får ridabstinens annars tar jag Boye först och främst om syrran inte kan för en sak jag kan säga säkert är, jag skulle ta alla chansar jag får till att rida och allt vad som följer med det. Det är timmarna i sadeln som räknas säger man och det försöker jag följa och det har varit kanon när vi haft en varsin häst. Kör lite på att det är kul att rida ensam men det är mycket skojigare att vara två på en ridtur. Det skulle vara roligt att ha någon häst utöver det jag redan har nu för enligt mig kan det aldrig bli för mycket hästar. Rider Kupido i träningsgruppen även om jag knappt rider honom en gång i veckan längre, känns det som men det är han jag vill rida av ridskolehästarna och är väl orsaken till att man fortfarande rider på ridskolan. Hoppet är väl att man ska hitta någon att rida eller snarare att någon hittar mig men jag tar en dag i taget och sen får man se vad som väntar eller vad framtiden har att erbjuda.