Svag i benen...
Gårdagen började med jour vilket ni såg i förra inlägget. Sedan åkte vi ut till Alnön för att fira kusin som fyllde 23 år i lördags. Så efter stallet blev det bara hoppa in i duschen för göra sig iordning inför middag. Var bjudna på tacos och vi gick därifrån efter nio tiden någon gång, vet inte exakt. Vi bokstavligen gick från Alnö men inte enda hem till Timrå, det blir nästa gång. Det är alltid härligt att komma ut och gå lite, det var väl lite kallt med tanke på att man inte hade så mycket kläder men det blev inte direkt kallt, frös lite om händerna så ett par hanskar hade suttit bra.
Väl uppe på bron så kändes första blicken utöver vattnet hemsk, är fruktansvärt höjdrädd och det är något jag alltid varit. Att ens stå på högsta trampolinen på simhallen tycker jag är högt, man blir så svag i benen. Det går bra om jag bara går men att stanna och bara kolla ner, usch för den känslan. Hur kan det komma sig att man känner så egentligen. Höga höjder är inget för mig men samtidigt vill man ju så gärna trotsa höjdrädslan så ett antal gånger tvinga jag mig själv att stå och kolla rakt ner.
Vi hann fram till Alnöbron tills vi blev omkörda av skjutsen som skulle ta oss hem. Detta var en ídé jag fick tidigare på kvällen, som uppmuntrades och det visade sig att vi fick till en bra söndagspromenad. Vet dock inte exakt hur långt det blev men ett par 3-4 kilometer kanske. Gårdagen började med jour vilket ni såg i förra inlägget. Sedan åkte vi ut till Alnön för att fira kusin som fyllde 23 år i lördags. Så efter stallet blev det bara hoppa in i duschen för göra sig iordning inför middag. Var bjudna på tacos och vi gick därifrån efter nio tiden någon gång, vet inte exakt.
Kommentarer
Trackback
