knutarna

I söndags, dvs. igår var det plugg på hög nivå för mig och syrran enda fram till halv tolv på kvällen ungefär och sedan åkte vi hem. Vad mer hann man göra igår, jo men det var plugg och såg lite serie, morfar var här ett bra tag och sedan åt vi hemma hos mormor och morfar. En stallfri dag kort sagt.

Imorse kom veterinären till stallet för att kolla lite tänder på sex hästar i privatstallet. Vi var först med Boye och ja det gick väl som vanligt till en början, Jag höll upp huvudet medan han kolla och prata, syrran fick kolla och sen tog all kraft slut för mig. Har ju inte riktigt fått tillbaka all kraft sen jag var sjuk eller hade ont i halsen, var snorig och så. Så Linnea hjälpte till att hålla upp huvudet och sedan stod hon där själv och höll upp det lika bra så jag typ släppte och stod på sidan om Linnea och hästen. Linnea stod på höger sida, hästen i mitten, jag på vänster och plötsligt börjar jag se lite suddigt. Min första tanke var att jag hade blivit typ bländad av veterinärens lampa när jag stod och höll i Boyes huvud och ni vet när man typ fått ett för stark ljus mot sig så blir det typ för mycket för ögonen, de hinner inte vänja sig skulle jag vilja säga men det kommer ju vanligtvis tillbaka och jag blinkar ett par gånger men tycker att jag bara ser suddigare och suddigare. Så jag blundar en stund och det blir inte bättre utan ser sämre och det är verkligen så suddigt att jag tänker, det här är straffet för jag slutat använda mina glasögon typ, vet inte hur jag kom och tänka på det, ser ju sämre med glasögonen mina än vad jag gör utan. Efter jag blundat en stund och kollar igen så har det inte blivit bättre och plötsligt bara svartnar det för mig och precis i samma sekund som jag märker att allt jag ser är svart så räcker jag ut min hand mot min syster som jag vet står utanför duschspiltan (jag står i duschspiltan) och säger något i den här stilen, jag ser ingenting, ser bara svart och känner att min syrra tar min hand och sen kommer veterinären och Caroline och tar emot mig eller hjälper mig därifrån. Får lägga mig på stallgolvet på ett hästtäcke och lägger upp mina ben på en pall och sedan är synen tillbaka och jag ser "normalt" igen. End of story skulle man kunna säga, nä men tillbaka till hästen kanske. Boye var det bra med, fick raspa lite tänder då han hade några sår på högersida om jag inte var helt borta. Med det sagt så har detta aldrig hänt mig tidigare, har aldrig svimmat men jag är glad bara att jag inte föll ihop på stengolvet utan jag var ju vid medvetande hela tiden, bara att jag tappade synen ett tag. Tänk att man tycker det går så sakta alltihop, man hinner tänka tusen saker innan nått anant händer men samtidigt så går det så himla fort. Det blev en lite längre vistelse på stallet än tänk eller kanske inte, Boye skulle ju ändå piggna till i boxen innan han fick komma ut i hagen och han var ju jätte duktig.