knutarna

Klockan stod ställd på lite allt möjligt och strax efter sju satt man i bilen påväg mot en ny dag i stallet, dock inte som funktionär utan för att vara med själv och tävla. Vår andra lokala och vi var anmälda till två klasser. Jag började med att rida Kupido lite i lilla och det tog ju en liten stund innan man fick in honom i ridhuset så att säga, men det var en "liten" eller kort i jämförelse med vad det tog när vi skulle in till framhoppningen. Red Kupido på morgonen iallafall så att han blev lite varm i kroppen för att jag varken kunde rida eller gå runt med honom ute innan vi skulle in på framhoppningen. Anledningen till det var för att han bara hade framskor, skulle få broddar dagen efter och det var rena rama bambi på hal is alltså. Han gled runt därute, speciellt när vi skulle in till framhoppningen då han gjorde allt bortsett från att gå in. Man fick bokstavligen ta en hov i taget när man gick till och från stallet. Vi visste ju om att det var halt och att jag inte hade möjlighet att värma upp ute så det var kanon att kunna rida innan första klassen börja, allt var lugnt och det var inte heller någon stress.

 

Tiden börja närma sig för att gå banan, så när Kupido var tillbaka i spiltan och jag hade fått på mig tävlingskläderna så gick vi banan och jag hann faktiskt mocka innan det var dax att göra iordning. Eftersom jag är medveten om att Kupido kan jävlas när vi ska in till framhoppningen så såg jag till att vara där lite innan, så stod väl utanför framhoppningen när det var två innan mig men en var inte där vid tillfället och plötsligt fick jag gå in. Problemet var att Kupido vägra, han lixom frös fast, gick ett steg fram och sedan var det sex sju steg tillbaka. Plötsligt kom den som inte var där tidigare så då fick jag lite extra tid men han gick fortfarande inte in. Tillslut så fick vi in honom efter många om och men det var så illa att de fanns dem som gav upp ett tag och sa: det kommer aldrig att gå. Man ska aldrig säga aldrig för vi kom på framhoppningen och vi hann hoppa fram i vår takt innan vi skulle in på banan. 

Kupido var taggad när jag väl kom in på banan, han sög tag lite i hindren och hade mer power i galoppen än vad han haft på träning och den har jag saknat litegrann. Vi har tappat lite tempo nu när Kupido blivit lugnare i hoppningen men idag satt den bättre och vår första klass, 90 cm gick väl mer än bra. Det kanske blev lite av och på i vissa delar av banan men i helhet så var det endå en bra runda som jag kan vara nöjd med. Trots att hästen krångla så tycker jag att jag höll mig lugn vilket jag tvivlade på ett tag. Jag kan ärligt säga att när dem sa att jag aldrig skulle få in honom så tänkte jag, jo in kommer jag men kommer aldrig hinna hoppa fram men det gjorde jag och var hur nöjd som helst.

Ingen tid för chill. Tog hand och fixade Kupido, hörde hur det gått för syrran och upp till caffy en snabbis och sen ner och gå bana inför 1 meters klassen. Efter jag gått den så var det en snabbis upp till caffy, åt några tuggor av toasten innan jag stack ner för att göra iordning Kupido igen. Även denna gång såg vi till att gå ut lite tidigare ifall det skulle spåra ur och han vägra gå in igen. Det blev lite fram och tillbaka i början men sakta och säkert tog vi oss närmare och närmare men när vi var bara en meter från att komma in så var det bara backen i. Tillslut lyckades vi återigen, tack vare snälla människor som hjälpte till och vi kom in på framhoppningen. Till en början på framhoppningen så red jag i undertempo vilket gjorde att han stannade på räcke men det var ju mitt fel. Tycker det är lite svårt att rida i den där galoppen jag bör ha i lilla, det blir lixom så trångt men efter jag hoppat oxern en gång så var jag nöjd sedan. På banan försökte jag att inte plocka honom för mycket för att inte hamna i undertempo för då lägger han hellre in en nit ifall han inte är säker på avståndet. Med bättre tryck så hoppar han jämt och jag hade bra tryck på banan. Vissa språng hoppade han mig till och med ur sadeln men jag kunde galoppera mer plus att han har lite egen bjudning på banan också, vilket underlättar för oss båda. Vi fick ett nedslag på hinder nummer fyra, vi kom nära men trots nedslaget så är jag nöjd, det var faktiskt vår absoluta första start i en meter och fyra fel, vad gör det.

Det här gillar vi och jag ser verkligen fram emot fler lokala tävlingar nästa år. Jag håller tummarna på  att det kommer fler tillfällen att vara med och få visa upp ridskolans duktiga hästar. Otroligt glad över att jag och Kupido fick vara med och vi hann inte bara med en utan två tävlingar det här året och det är så himla kul att få komma ut och visa vad vi kan. Vi är mer än redo för det här, man får den här riktiga tävlingskänslan och den saknas ju på klubbtävlingar så det är verkligen roligt att vi fått möjlighet att vara med på våra lokala hemmatävlingar iallafall. Vem vet vad framtiden har att erbjuda. Så glad och oavsett om Kupido går en på nerverna ibland så är han verkligen något extra.