knutarna

Det börjades i tid men ändå blev det lite tidsbrist mot slutet, ungefär halv 2 gjorde jag första locken och där stod jag en timma innan jag tog en paus och sminkade mig. Därefter var det bara att fortsätta locka håret och fick lite hjälp av syster som ställde upp och locka emellanåt. Jag var väl helklar någon gång vid fem tiden med klänningen på och då var det bara att gasa in mot stan till Emma. Där skulle vi träffas alla tjejer för att sedan åka till södra berget. När jag väl kom till Emma blev det skit jobbigt, hann bara komma in i dörren och där möttes jag av en hund, jag kunde bara inte hålla tillbaka tårarna, de blev för jobbigt helt enkelt. Att se hunden så frisk och glad när jag själv förlorat min älskade hund dagen innan, det var riktigt tugnt kan jag säga. Jag hade inte direkt någon motivation till att gå på balen alls innan men jag är glad att jag gick. Samtidigt var det bra att komma ifrån hemmet där man får tillbaka blickar och saknaden är så enorm. Det är bra att få tänka på något annat för ett tag, att komma ut och umgås. Andra tankar var något som verkligen behövdes för mig och det var bara att bita ihop och torka tårarna innan vi gick ut för att ta lite kort innan vi skulle åka iväg. Sminket höll som tur var och vi satt oss i limmon och körde mot vår studentbal. Det fanns ju inget självklarare val än att åka limousine till balen eller vad tycker ni, detta gör man en gång så klart man slår till. Någon gång måste bli den första lixom.

Vi kom fram och klev ur limousinen vid sex tiden och inte bara syntes man i live sändingen utan de måste ju intervjua en också. Det är alltid lika hemskt alltså och jag förstår inte hur jag alltid lyckas komma med, detta var något jag fruktade och bara ville springa förbi. Fast det enda som jag hade i hjärnan var att inte snubbla typ, det hade varit fett pinsamt men som tur va, snubblade man inte. Allt är inte lätt när det kommar till balen, har man inte tänk på att ta med sig leg blir det kämpigt. Det var ju bara för pappa att åka och hämta leg för att man skulle få stämpla in sig. Efter att pappa kom med körkortet så kom även lilla jag in men det kollade knappt mitt leg han for hem och hämta, rätt besviken då alltså men tillslut så kom de fram någon annan och bad om att få kolla på det, haha. 

Man kan väl säga att jag missade minglet som var inne, med fördrinken och så men jag klarade mig bra ändå ute i värmen. Vi får vara glada över att vi klarade oss från regn helt, det var något som var pricken över i:et alltså. Det var lite snack och så innan förrätten rullade in, ceasarsallad med räkor och det var verkligen gott. Till varmrätt fick vi parmainlindad kalvfilé med potatisrösti & vårprimörer och det var ju inget fett på köttet så det kunde man ju också äta. Härligt att maten gick och äta, den var god. Minst tyckte jag om efterrätten som var chokladterrin och hallonsorbet, tyckte att det blev för mäktigt med chokladen och är ju ingen choklad älskare.