knutarna

Det har nu gått ett år sedan min kompis fick komma till trapalanda och jag saknar dig lika mycket var jag än är. Jag hoppas att du får galoppera i full galopp och hoppa som du älskade/älskar att göra, minns väl att du inte kunde vila mer än två dagar i rad för då var det en överspeedad Inigo som inte fått galoppera av sig ordentligt. Saknar tiden jag spenderade med dig varje vecka, du var något speciellt med dina påhitt för det var sällan en uteritt var lugn när du var med. Det fanns alltid något att hitta på, antingen höll vi inte på att komma hem eller var det spöken överallt men känslan när vi bara rullade på i galoppen i kontorillen och du blev näst intill inte ens andfådd på tillbaka vägen medan Amie inte ens hängde med i vår fart. Du må vara busig och energifylld men det gjorde ju allt roligare för gud så kul vi hade tillsammans, våra minnen kommer alltid att finnas hos mig vart jag än må vara.