knutarna

Det är två månader idag, sedan vår finaste vovve fick somna in och lämna oss efter att vi haft henne i 11 och ett halvt år. Två månader med en enorm sorg och saknad, jag finner inte ord. Det är så tomt här hemma utan henne och det gör ont att veta att hon kommer inte ligga i sängen, soffan eller framför ytterdörren när man kommer hem. Ingen som skäller och morrar lite sött, varken morgon eller kväll om hon  vill ha uppmärksamhet. Dessutom ingen som voffar i sömnen och springer med tassarna i luften när hon sover. Det är tomt och tårarna kommer lätt även om jag är glad för alla år och stunder vi fått dela tillsammans.  Min älskade vovve, vi ska mötas igen!