Stallet & akuten
Onsdagen blev väldigt lång, från cirka 07.00-05.30. Från att jag på morgonen insett att jag inte kommer somna om, så fick jag en positiv tanke med att vara vaken. Då bara måste jag gå och lägga mig en vettig tid på kvällen och typ somna på direkten men nej där hade jag helt fel. Visst gick jag och la mig en vettig tid och dessutom tidigare än vanligt, så fort jag kom hem från stallet vilket var runt halv nio ungefär hoppade jag i säng. Frös och fick magont så jag la mig inskruvad i både täcke och filt.
Vi ska ta dagen från start. Vaknade någon gång innan sju tiden och kunde inte somna om. Mitt trick funkade inte så bra nämligen, tänkte att jag skule läsa lite så att jag blir trött. Brukar alltid funka, blir så sömning av att läsa men inte denna dag. Som jag skrev, jag kunde inte somna om men istället blev det lite plugg och det är ju ju bra, dock satt jag inte och sträckläste utan varierade mellan att läsa och se ett avsnitt av heart of dixie. Har trots allt duggor på tisdag och har fortfarande lite kvar att läsa. Dessutom har man ett pm som måste skrivas och få ut en enkät omgående, det ska jag försöka fixa idag. Tog lite frukost vid halv tio medan jag kollade lite serie.
Klockan tickade iväg och det var dax att åka upp till stallet. Mockade och fixade klart åt Boye, vi skippade att rida något inann lektionen idag och istället tog Madicken Boye på lektion. Det var dressyr som gällde och jag tycker att det var ett riktigt bra ridpass, roligt att rida och hästen kändes fin från början till slut. Vi värmde upp självständigt och sedan samlades vi på en fyrkant där vi fick släppa stigbyglarna och skulle rida öppna, högervarvet gick super och vänstervarvet var svårare helt klart men han fixade det tillslut bara man var på honom lite extra. Syftar då i galoppe då han tyckte det blev jobbigt och bröt av någon gång men stötte man lite med skänkeln så gick det strålande. Efter att vi ridit öppna i alla gångarter så la vi till två sockerbitshinder på ena långsidan där vi skulle variera antalet galoppsprång medan vi skulle fortsätta rida öppna på den andra långsidan. Det var enklare sagt än gjort att rida öppna på den andra sidan, alla hästar var lixom överallt, de skritta på spåret och även innanför, så ja det blev lite kaos. Kupido fixade allt galant, det var väl bara en gång då jag inte hörde att det var sex språng utan trodde det var fem men vad gör det. Vi fick ju det vi hade planerat iallafall och det var ju tanken från första början. Kupido lyssnade verkligen hur bra som helst i onsdags på hjälperna och vi hade bra flyt, han kan bara han vill och vem gör det gratis säg.
När jag kom hem från stallet hoppade jag typ rakt ner i sängen för att jag frös och fick magont. Ju längre jag låg ju ondare fick jag och det börja kännas i ryggen med. Jag la märke att jag bara kunde lika på rygg för att det inte skulle göra ont och sedan kom Madicken med lite mat. Jag åt och klev upp och fick bara mer ont i magen så gick och la mig halvt i soffan och sedan gick jag till sängen eftersom jag inte kunde ligga i soffan. Det var typ värst att gå, det bara krampa och jag låg på golvet framför brasan ett tag och sedan tillbaka i min säng men det blev inte bättre. Vet inte om jag började och skrika eller om jag bara grina men det gjorde så fruktansvärt ont, fick en alvedon för att lindra smärtan och visst blev det lite bättre ett tag men sedan var smärtan tillbaka värre än tidigare. Tillslut bestämde vi oss för att åka in till akuten och kunde knappt få på mig strumporna, kände mig alldeles svag och ryggen bara värkte. Jag vet knappt vad som gjorde ondast. Det var som att smärtorna ville vara värre än den andra så när jag tagit mig nerför trappen la jag mig pladaskt på golvet framför ytterdörren.
Åkte in mot akuten och kom in där vid halv tolv och jag fick börja med att berätta kort, hur länge jag haft smärtorna och var typ och fick lämna urinprov vilket inte visade något onormalt utan de sa att det syntes vita blodkroppar och typ inget mer med det. Sedan fick jag sitta i drygt en timma innan jag fick komma in till en sjuksköterska som kollade allt möjligt så som blodtryck, sänkan, syrevärde och tog några prover för att se om det kunde visa vad smärtorna kom från. Hon kände efter på magen, var det gjorde som ondast på mig och det var typ högersidan, hon frågade en massa grejer och var väldigt trevlig och så. Sen var jag tillbaka ute i väntrummet, i väntan på att få komma till ett nytt rum med en läkare. Jag satt väl typ i två timmar i väntan på att bli uppropad men det kom bokstavligen aldrig, hela väntrummet hann bli tomt innan jag fick komma in till ett nytt rum.
När jag väl fick ett nytt rum så fick jag vänta ytterligare 35 minuter på läkaren. Vet inte om det var en sjuksköterska som hämtade mig, ingen aning faktiskt men fick ha med en besökare så syrran fick följa med in till rummet och tur var väl det, hade inte varit så kul och suttit själv i över en halvtimma i ett tomt litet rum med bara en säng i princip. Dessutom går tiden knappt framåt när man är där utan en minut känns som en timme. När läkaren kom så börja han med att fråga en massa saker och började sedan kolla på magen, han kände efter och truck på magen precis som sköterskan gjorde plus att han kollade hjärtat och jag vet inte riktigt vad han gjorde nu i efterhand men han berätta och så men minnet just nu är som en guldfisk tror jag, fick avsluta med att göra ett ultraljud. Magen blev kletig och hela tröjan, och det blev kallt när jag gick ut mot bilen. Allt såg bra ut iallafall vad dem kunde se och det fanns inte något som kunde bevisa att det var blindtarmen men han sa att i vissa fall kan de återhämta eller han använde ordet "läka av sig själv", annars så kan det ha varit något annat men kunde inte säga något säkert svar eftersom proverna inte visade något utöver det vanliga. Hade en betydligt mindre smärta när jag åkte hem därifrån. La mig med lite magont och väldigt lite ryggont och ingen är gladare än mig för det, det gjorde att det fanns en chans till att kunna rida dagen efter.
Så från att jag vaknade innan sju till att sitta inne på akuten i över fyra och en halv timmar och näst intill bara vänta. Man blev hyfsat trött och less men glad för att det inte var något för det betydde att det fanns större chans att jag skulle kunna vara med och hoppträna Kupido och rida Avalon.
TORSDAG och jag sov tills jag blev väckt av syrran som fråga ifall jag skulle hoppträna. Klart man vill hoppträna men klev upp och kände om jag kunde röra mig som vanligt och ja, inge direkt smärtor idag inte. Så jag bestämde mig för att åka och hoppträna för proverna visade ingenting och idag kände jag mig tusen gånger bättre.
