knutarna

Idag spenderade jag min förmiddag uppe i skönviksbacken. Min familj åkte dit till klockan 11 och först gick vi upp via skogen till branten. Senare blev det lite hamburgare och fika, fint väder var det men väldigt lite snö. Sista dagen att åka var igår va jag vet och det var ju bokat för oss idag. Drygt 40 personer kanske det var på ett ungefär iallafall. Jag var lite sugen på att testa ett åk igen, det var ju över 4 eller 5 år sedan jag sist åkte, när jag gick i 7:an så fick jag testa genom skolan. Det var första gången jag åkte och sen efter det så åkte jag på friluftsdag i hassela också via skolan och det var pga friluftsdagen jag fick prova på att åka slalom. Sedan har jag åkt en gång med pappa också efter det men som sagt det var typ 2011 eller något. Jag kan ju räkna på min ena hand hur många gånger jag åkt utför i mitt liv och det gick väl skapligt antar jag, fram till sista branten där det tog stopp. Bilden som är precis nedanför här, denna bit, från toppen och ner hit gick allt bra. Jag kunde svänga lite, behövde inte göra det särskilt mycket eftersom man vill ju ha fart när man åker.

Efter detta tog det tvärstopp. Jag tycker det är otäckt att svänga i den branten, det går liksom för fort när jag just vänder eller svänger, vet inte hur jag ska förklara det. Tror inte att jag har riktigt kontroll över skidorna riktigt utan jag tycker det är så mycket lättare att åka utför, iallafall den sista branten i skönviksbacken. Jag åker helst rak ner i full fart istället för att åka och svänga, har inga problem med att det går fort utan bättre det så kan jag svänga när jag kommer dit ner och bromsa. Det låter kanske knas men det känns på något sätt enklare, hatar att svänga. Kom en bit ner i branten men hade fortfarande över halva branten kvar ner då jag gav upp efter ha gjort en misslyckad sväng. Man klarar sig en bit på att inte svänga iallafall, nästa gång kör jag rakt ner, problemet löst.

Blir ingen slalomåkare av mig iallafall utan det är bara att lägga ner den karriären. Jag får tacka Matilda som orkade stå ut med mig idag, för hur lång tid kan jag ha stått och vela om att skulle våga testa den förbannande svängen i branten. Andra hann ju åka cirka fyra gånger innan jag tillslut kom ner från backen efter ett åk. Kissnödig var man också och det gjorde ju inte saken lättare och när de andra visar ser det ju så förbaskat enkelt ut, det är så mycket lättare att rida. För det har jag ju gjort sedan jag var 5 år, Svensson har åkt slalom sen hon var i 5 års åldern, klart hon kan åka lixom. Jag har knappt åkt fem gånger men det gick ju inte lättare när det stod en massa folk och kolla. Visst det var ju ite fullt i backen men det fanns den som stod och kolla, ännu mindre som åkte i backen. Tillslut när jag provade att göra den förbaskade till höger så typ känner jag hur jag står rakt ner med båda skidorna nästan och jag vet inte vad jag ska göra. En liten del av mig tänkte, kör störtlopp ner för då har jag kommit ner. Det finns ingen återvändo då utan det är bara, kör bara kör typ. Tror det var min tanke på att köra rakt ner som ställde till det och därför blev svängen som den blev och jag slängde mig ner i backen för att jag skulle stanna på min plats. Hade ingen kontroll på skidorna och jag gav tyvärr upp och gjorde inga mer försök på att svänga.