It´s a true story
Alla som känner mig eller läser den här bloggen vet att jag älskar en häst, en liten häst som heter Zidane. KWPN... Det är Zidane de! En holländsk ridponny som råkade bli för hög i manken. Han kom till ridskolan oktober 2009 tillsamman med en liten ponny som heter Ratina. När han kom syndes revbena och han hade näst intill inga muskler och ingen kondition, han blev svettig och slut efter lite trav och galopp... 
Han var ingen häst man sa "WOW vilken häst" när man såg han, nä han var inte ridskolans stjärna när han kom... Dom gissar att han aldrig hoppat innan han kom till ridskolan, så han var helt grön. Tiden går fort.. Två år sedan jag satt på hans rygg för första gången, han var bara 5 år då... En ponny som bara var bebisen när han satte sina hovar på stallplan för första gången.. Jo just det, Zidane var ponny när han kom till ridskolan. Han och Ratina fick ställas i karantän i några veckor innan dom fick komma in i stallet. Man var extra försiktig eftersom dom kom från en hästhandlare och då visste man inte om dom hade någon smitta...
Innan Zidane började gå lektioner skulle ridlärarna rida honom och lära han lite saker. Men så kom den dagen då jag satt upp på Zidane första gånen.. Jag var ju tok nervös eftersom han va ny och jag inte riktigt visste hur han funkade.. Men ja satt upp och det var som att sätta sig på en pinne... Det kändes som om benen bara hängde rakt ner.. Men även fastän han var smal och omusklad så var han pigg och glad.
En cykel utan fjädrar.. Aah det var så ja tänkte när jag bärjade trava.. Tänk er att cykla i skogen på en jätte guppig stig med en cykel som inte har några fjädrar, då förstår ni vad jag menar... Traven var HEmsk! Lättridningen gick knappt att utföra och att sitta ner i traven.. Jag tänkte inte ens tanken att försöka... MEn som tur var så vare hopplektion den dagen så jag skulle inte behöva sitta ner så mycket.
Vi skulle hoppa en studdsserie på långsidan som kanske låg på 50cm.. Jag red på precis som jag skulle, jag höll om med benen, lagom stöd i tyglarna, tittade framåt... Men det var något som inte stämde med sprången.. Något kändes riktigt fel, vi kom över med nöd och näppe men nånting var fel... Sara tittade på mig och sa: Hörredu den dära hoppar jämfota med spikraka ben... Alla som såg på typ skratta åt hans hoppstil...
En av dom bättre sprången som han gjorde några veckor senare! Gullpojken är på väg att lära sig hopptekniken! Nu var han precis på gränsen till storhäst och vi försökte fila ner hovarna så han skulle stanna där nere.. Det var tänkt att jag skulle vara med i ponnyhopplaget om han fortsatte vara ponny.. Men så blev han för hög och mina drömmar om att få vara med i ett ponnyhopplag försvann... Men nu hade jag fått nya mål! Att åka ut på storhästtävlingar och gå nolla.. Och dessutom får jag ju rida Zidane tills jag blir gammal...
Efter den första lektionen fick jag rida han nästan varje gång.. Visst tänkte jag, det är ju inge fel med han. Jag tyckte han var som vilken häst som helst, enligt mig hade han inget speciellet... Men så en lektion blev jag kär.. Jag vet inte riktigt vad som var speciellt med den lektionen mot alla andra, det kändes bara så rätt! Sen efter den dagen har det byggts upp ett band mellan oss två, jag kan inte förklara hur, men jag vet att det fins ett.. Allt som Zidane och jag har gått igenom tillsammans.. Från första, nästan misslyckade hopplektion, till att fara ut och tävla på andra ridskolor i närheten.. Dom gånger jag ramlat av han, än så länge är det bara två gånger(!) Det kan ingen ta ifrån oss! Känslan jag får när jag ser att Zidane upptäcker att vi ska åka och tävla.. Den är så fantaskisk, för man riktigt ser hur kul han tycker det är, öronen pekar bara framåt och ögonen riktigt lyser på honom =) Jag skulle ge vad som helst för att få ha Zidane som min egen...
Från att ha gått från att inte kunna hoppa till att åka runt och tävla på andra klubbar på ett år... Det är bara stjärnor som klarar det... Zidane -han är en stjärna!
Första tävlingen vi gjorde tillsamman (utanför klubben) var i Härnösand.. Vi var anmälda i både 90cm och 1m, hehe vi vägra ut oss i bägge klasserna... Men va fan! Det var en erfarenhet som både jag och Zidane har haft nytta av! :D
Så här såg det ut i Härnösand..
och nu två år efter att han kom till ridskolan och ett år efter första bortatävlingen har vi blivit ganska duktiga enligt mig! :D
Han kanske inte är den största hästen men han är den bästa och finaste hästen som finns på denna jord!♥
XOXO SofiaE
Btw... Glömm inte frågestunden!
