Dag 1 - KM i hoppning

Som vi väntat på att KM ska äga rum, i över ett år eftersom det inte arrangerades något klubbmästerskap på hela 2018. Riktigt varför vet jag inte men förr har det alltid varit i november och nu är det i mars, ifall det blev nå strul för det bytt månad, vad vet jag. Idag var det iallafall hoppning som gällde och började med att bygga bana när man kom till stallet för att sedan hämta in hästen och borstade klart honom och fixade iordning allt. Hade tagit med mig schabrak men det sket sig när de byter utrustning mellan hästarna, trodde jag skulle ha svarta stigbyglar men de hade man inte längre så Kupido fick ha det han hade fått helt enkelt. Det är ju inte direkt så att outfiten avgör hur bra man rider men ville inte direkt ha rött schabrak och blåa stigbyglar, det avstod jag. Kolla lite på det lägre klasserna innan det var dags att sadla och rida fram allteftersom. På framhoppningen hoppade Kupido ändå bra men han var på och rann iväg lite, vilket är lite både och. Visst vill man att han ska ha framåtbjudning men i rimlig mängd, vill inte att han bara ska sticka i samband med hindrena. Lite mesig var han ju självfallet också, inga problem att ta oss igenom dörrarna denna gång men dörrarna var däremot livsfarlig att rida förbi väl därinne. Inne på banan var han också väldigt på hugget och kan erkänna att det var väl jag med, så antar att vi smittar av varandra. Rundan var väl hyfsad ändå och felfria i både grunden och omhoppningen vilket gav oss en tredjeplats med syrran precis bakom mig med en sekund kanske. Nu i efterhand tänker man sig att man skulle ha satsat lite mer på svängarna för att fått en bättre placering samtidigt som jag vet att det alltid brukar vara en bom i backen med mig och Kupido. Jag är glad att vi var felfria även om jag hade hoppats på en bättre placering eftersom att det är hoppningen som är vår gren. Morgondagen känns lite mer av en utmaning för oss men jag hoppas att han har mognat på sig för det har bokstavligen alltid varit något som gjort honom stressad när vi tävlat dressyr. Spänd är vad K brukar vara där och då och han gör byten huller om buller eller bara studsar hit och dit. Hos mig själv så kräver jag endast att jag gör mitt bästa och försöker att behålla lugnet men målet vi har är ändå att ta en av placeringarna, vi siktar mot förstaplatsen även om det skulle krävas ett mirakel. Att slå mitt personbästa hade ju också varit något men åtminstonde ett nytt personbästa för mig med Kupido då jag har mitt personbästa med en annan häst.
Mitzie får visa upp rosetten och medaljen (syns inte) eftersom prisutdelningen var efter tävlingens slut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0