knutarna

Hemma med ett leende på läpparna, ponnyn var rent ut sagt grym. Fattar bara inte att det redan är slut, det finns inget vi längre. Vi avslutade på topp och det är jag verkligen nöjd över.

 

Han var superfin på framhoppning. Hoppade jättefint, och det kändes verkligen superbra. Han hade bjudning mot hinderna och vi kom rätt in på hinderna. Efter att jag hoppat fram skrittade jag han en stund, sedan var det vår tur in på banan. 80cm, men det kändes högre kan jag säga. Donald kändes lugn inne på banan vilket brukar resueltera i att han river i princip allt som går att rida. Men jag hade ändå tryck i han så det kändes ändå som att det skulle gå bra. Vilket det också gjorde. Vi kom lite fel på några hinder, men han hoppade otroligt bra. Vi tog oss runt med noll fel och jag är väldigt nöjd med rundan. Det var ju faktiskt ett tag sedan jag sattt på Donald och han har nog inte hoppat nån klubbtävlingen på den höjden heller sen dess. Aja, han är hur fin som helst och jag skulle gärna vilja bli yngre och kunna fortsätta rida och tävla han mer. Både jag och han har utveklats så himla mycket och det är så roligt. Jag har så otroligt fina minnen med den ponnyn. 

 

Nu är det iaf gjort, förmodligen vår sista star tillsammans. Tråkigt men sant, nu får jag gå vidare med en storhäst och Donald med någon annan ryttare, känns jobbigt nu men dat klarar jag, han finns ju alltid på ridskolan så han försvinner ju inte från mig, så jag har tur som har han där. Min fina lille prins, K-Donald! ♥